Idag vann vi budgivningen på huset. Så nu blir man Iggesundsbo =) Det trodde man inte.
Är en besiktning, och lite papper som ska skrivas så är man husägare om allt går bra. Nervöst! Men spännande =)









Det blir väl fint och bra!?

I lördags vart det en morgon promenad men Olivia, Kristoffer och Rocky. Vi trodde att det skulle bli ännu sämre väder senare på dan så vi passade på medan det inte regnade. Men sen sprack det ju upp och blev rilktigt fint! 
Efter promenaden gjorde vi lunch, sen åkte vi till Malle och drack kaffe. Också fick vi låna badbaljan.

Vi var ju iväg och köpte ännu ett till skötbord här om dan, för det nyaste vi köpte var så vingligt för det stog på golvbrunnen så Olivia rullade ju på sidan, så det kändes lite ostabilt. Också stog det mitt framför tvättmaskinen och den behövs ju anvädas lite oftare nu för tiden, så nu har vi ett som står på badkaret istället, funkar hur bra som helst. Iaf, så hade vi en "inbyggd" badbalja på det andra skötbordet, så när vi köpte nytt så måsta vi ha en lös badbalja, så då var Malle snäll och lånade ut deras. =)
Ja så nu har vi två skötbord till salu om nån är intresserad =)

Sen åkte vi hem och gjorde rent gillen och städade lite ute på våran snöiga gård. Sen kom Krille och Linus hit och grillade med oss och spelade TP. Mycket trevligt. Lite synd att jag måsta gå iväg och amma hela tiden. Kändes det som iaf, men sånt är livet nu =)

Nu var det länge sedan jag skrev i bloggen. Har ju haft rätt så fullt upp hela veckan. Men här kommer förlossningsberättelsen iaf, hoppas jag fått med allt =)

I måndags så kom det ingen bebis iaf som jag trodde. Däremot så hade jag värkar från kl 4 på natten, med 5-6 min mellanrum. Så då ringde vi BB och frågade vad vi skulle göra, och dom tyckte vi kunde vänta ett tag eftersom att vi bor så nära. Men efter det så avtog värkarna och kom bara då och då.
Men vi antog att det var dags snart ändå, så vi åkte på Lekstugan och hämtade bilbarnstolen och handlade på Rimi. Sen åkte vi hem och lagade mat och kollade på TV. Värkarna började komma var 5-6 minut igen så vid 23.30-tiden ringde jag ner på BB igen och frågade hur vi skulle göra, om vi skulle komma in eller gå och lägga oss. Kristoffer hade redan hunnit lägga sig medan jag ringde för vi trodde inte att vi skulle få komma in. Men eftersom att vi bodde så nära så kunde vi komma in och kolla hur det var och var det inget så kunde vi ju bara åka hem igen.

Så kl 00:00 var vi på BB. Fick lägga mig i en säng och dom satte på en sån där CTG grej, så man ser mina värkar och bebisens hjärtfrekvens. Sen fick vi ligga där i en halvtimme ungefär. Efter det kom barnmorskar in och kollade hur det gick och kände efter hur öppen jag var. Då var jag öppen 3 cm. Sen sa hon att vi skulle bli kvar och att jag kunde ta ett bad så jag slappnade av lite.
När vi åkte in så var jag säker på att vi skulle få åka hem igen. Men icke. Så när hon sa att vi skulle bli kvar så blev jag så himla nervös så jag skakade och fick ångest över att vi åkte in. Fett tråkigt att vara där hela natten och vänta tänkte jag, då hade jag ju hellre suttit hemma och väntat. Och eftersom att jag inte trodde vi skulle bli kvar så hade vi inte tagit med oss nått att göra eller så, så det var lite jobbigt.

Barnmorskan fyllde badkaret med vatten och jag hoppade i. Men fy fan vad hett! Höll på och bränna ihjäl mig. Så jag fick hoppa ur och sätta på kallare vatten. Barnmorskan frågade om jag ville ha nått att dricka så jag fick ett glas vatten. Men hon frågade inte Kristoffer om han ville ha nått, det tyckte jag var lite elakt faktiskt. Men han fick smaka lite vatten av mig.
Jag låg inte kvar så länge i vattnet för det vart så himla varmt så jag svettades. Så jag klev upp och drog på mig den där fina tröjan man får. Vart lite pinsamt sen för jag började fundera på om det var mig dom hade lagt fram den till, och så var det ju som tur var. Efter att bm kom tillbaka så fick vi gå in i förlossningssalen. Då vart jag lite fundersam för jag fattade inte att det var på gång. Jag trodde ju att det skulle ta lång tid tills det skulle hända nått mer och att vi skulle sitta där hela natten och ha tråkigt tills det skulle hända nått.

Men vi gick in i förlossningssalen. Där var det lite mer hemtrevligt än rummen innan. Jag frågade bm om dom inte hade kortlek så vi fick ha nått att göra. Då såg hon konstigt på mig och sa att hon skulle gå och kolla. Så kom hon tillbaka med en, men frågade om jag inte skulle ligga ner och vila istället. Jaha, tänkte jag, jag gör väl det då. Jag hade inte riktigt fattat att det var dags, också tyckte jag så synd om Kristoffer som fick sitta i en stol när han var så trött och jag fick ligga i sängen och vila. Jag tyckte ju att han också behövde vila för att orka, inte bara jag.

Men jag la mig ner och Kristoffer satt bredvid och höll handen varje gång det kom en värk. Kristoffer och jag fick hålla lite koll om värkarna började komma tätare och ibland satte dom på CTG:n och kollade. Kl 2.30 kollade bm hur öppen jag var igen och då var jag öppen 4 cm. Ungefär samtidigt fick jag prova på lustgasen. Drog in några andetag och släppte sen log jag glatt. Hehe! Skojsigt. Men ju längre tiden gick desto mindre fungerade den. Dom kan ju inte påstå att det är smärtlindring när det inte alls tar bort smärtan utan bara gör så man slappnar av. Tyckte inte alls den funkade nått bra. Kl 3 tog bm hål på fosterhinnan så att det skulle kännas lite bättre för mig och det inte skulle vara sånt tryck. Allt vatten forsade ur mig, och då förstod jag varför folk tror att dom kissar på sig när vattnet går. Hehe inte för att det kändes som att jag kissade på mig, men vattnet var varmt som kiss, var rätt skönt faktiskt =P Sen satte hon på mig en baota blöja. Efter det kändes det lite bättre, och dom tyckte jag skulle prova gå på toa och kissa. Så då fick jag ut och gå med ett sånt där fint gåstöd. Efter att jag hade kissat så gjorde det inte lika ont länge och jag tyckte det var rätt skönt att vara uppe och gå, så jag tog en extra svängom. Bm tyckte det gick så bra så hon funderade om det kanske räcker med att använda bara lustgas (vi hade pratat om ryggbedövning tidigare). Härligt tänkte jag, ska det inte göra ondare än så här så var det ju ingenting att föda en unge!

Men tji fick jag! Efter ett tag när jag hade legat i sängen så började det göra riktigt jävla ont! Kristoffer och jag sa att det nog var dags för ryggbedövningen så dom ringde narkosläkaren. Jag började suga i mig lustgas så mycket jag kunde men visste ändå inte vart fan jag skulle ta vägen för det gjorde så jäkla ont.
Runt 5-tiden kom narkosläkaren. Då var jag lite borta, för jag hade glömt att han skulle komma. Så när han kom så kollade Kristoffer på mig och sa: Nu är det nån som kommer. Sweet, tänkte jag. Äntligen är bebisen gå väg ut! Haha! Men så var det ju inte alls det. Då vart jag lite besviken för jag tyckte att det borde vart så eftersom att det gjorde så ont, och det kunde knappast göra ondare.

Iaf, jag var lite borta då och då under några timmar så Kristoffer har berättat att när läkaren kom in så frågade han bm om nått PM han ville kolla på innan. Då var första gången på hela kvällen som Kristoffer blev arg. Tyckte lixom att det var lite oviktigt när jag låg där och hade hur ont som helst…Men bm ringde nyss och berättade att doktorn var inhyrd så han måsta kolla upp hur han skulle blanda osv, och samtidigt så ringde det till han, så det var det som tog sån tid tydligen.
Tillslut så kom han och skulle stoppa in nålen i ryggen på mig. Och innan så skulle han prata med mig och just då så var det ingen värk. Så när han väl skulle stoppa in sprutan så kom det en sån där fruktansvärd värk, så jag försökte säga till han att han kunde vänta tills den hade gått över så han inte skulle missa. Men eftersom att jag hade sugit i mig lustgas så fattade han inte vad jag menade, utan skrattade lite och sa att jag nog var lite ”full”.
Ungefär så här lät det:
Läkaren: - Nu stoppar jag in den mellan kotorna.
Jag: - Men ta den emellan!
Läkaren: - Ja jag ska ta den mellan kotorna. Försök sitt still.
Jag irriterat: - Ja men ta den emellan!
Kristoffer: - Hon menar nog mellan värkarna.
Jag: Ja mellan värkarna hihihihihi!

Det var ganska frustrerande och läskigt att jag förvrängde massa saker. Jag tyckte att jag var helt klar i huve men att kroppen inte ville som jag. Nån gång under kvällen så var jag helt säker på att Kristoffer och bm typ satt och skrattade åt mig för att jag var full på gasen, och då blev jag ledsen och nästan grinade. Men när jag öppnade ögonen (blundade nästan hela tiden för att koncentrera mig) och kollade på Kristoffer så satt han inte alls och skrattade. Han såg mer lidande ut för att jag hade så ont. Så då började jag skratta för jag kände mig så dum för att jag hade inbillat mig. Och då sa ju bm att jag var lite full, och då skämdes jag för det, så då vart jag lite ledsen igen…Ja jobbigt var det iaf.

Efter att jag hade fått ryggbedövningen så tog det ju ett tag för den och börja verka. Så nästan precis efter så var det ju dags att krysta så den bedövningen hjälpte ju inte särkilt länge. Så då fick jag lägga mig på sidan och slänga upp benet på ett stöd och börja krysta. Gick ju riktigt bra det. Skönt att får göra nått och känna att det snart var klart, och inte gjorde det särskilt ont heller gemfört med värkarna innan. Kändes som att jag skulle bajsa på mig varje gång jag tröck på bara, så det var lite pinsamt men det struntade jag i. Vråla gjorde jag så jag hade ont i halsen efteråt haha! Men det hjälpte att låta faktiskt.
Trött var jag också så jag somnade till mellan värkarna ibland hehe.

06:47 kom lilla Olivia ut, 3534 g och 50 cm lång. Dom la henne på min mage. Sen fick Kristoffer klippa navelsträngen också fick vi kika på moderkakan.
Efter det fick jag lägga mig i en annan säng, också kom dom in och städade upp. Vi fick vara kvar i förlossningssalen några timmar. Dom kom och hjälpte mig att amma Olivia och sen fick vi frukost. Fick i mig en macka och oboy bara. Törstig var jag men mådde lite illa.

Ja det var förlossningen det. Resten av tiden tar jag en annan dag. Är tredje dagen jag sitter och skriver det här så nu orkar jag inte skriva mer. Man har ju lixom inte lika mycket tid över nu när man inte har kolla på allt. Men det kommer nog igång snart och då blir det mera inlägg =)

Måste säga att jag är så stolt över Kristoffer som var så duktig och snäll på förlossningen. Trotts att han är sjukhusrädd och inte hade sovit på flera nätter stackarn. Jag tyckte så synd om han när jag fick ligga och vila men inte han. Och han var så snäll och tog hand om mig och höll handen och gav mig vatten.
Världens bästa älskling!